söndag, oktober 17

Hennes tunga skriver mjuka melodier

Då var det dags för ett av Kents vackraste verk att börja gå på repeat igen. När kylan kryper innanför skinnet och vintern är påväg. Då är den här låten bland det vackraste.

Pallrade mig iväg till gymmet förut, och det gick ganska så bra. Pulsen stack iväg mer än vanligt men med tanke på min trevliga förkyldning så var det kanske inte så konstigt. Idag har jag inte gjort mycket mer än det alls, faktiskt. Städat lite, slappat framför tvn och bara njutit av att inte ha något plugg. En sjukt påfrestande vecka för psyket is incoming, så jag behövde den här dagen för mig själv. Just nu hade jag, ironiskt nog, dödat någon för att Jens skulle vara här, för det hade jag behövt. Jag vet att du stöttar mig allt du kan men jag hade nog behövt dig på riktigt. Men, jaja. Snart åker jag ju. Gud vad jag längtar.

Efter alla dippar känner jag mig nykär igen, världens bästa känsla utan tvekan. På tal om kärlek blev lille Sixten också kär häromdagen.


Nu ska jag sova. Puss!


Inga kommentarer: