Här kommer sjutusen bilder från P&L, i omvänd ordning, för bilderna la sig så när jag förde över dom och jag orkar verkligen inte fixa iordning det. Enjoy, eller skit i det..
Elin Ruth Sigvardsson: En av de grymmaste röster jag någonsin hört, otroligt musikalisk, och äckligt snygg. Om jag vore lesbisk.. En av de bästa spelningarna.
Mando Diao: Sjukt jävla bra live. Har gett detta band elvatusen chanser innan men bara fastnat för typ två låtar. Nu går dom på repeat här hemma. Också en av toppspelningarna utan tvekan.
Imperial State Electric: Nicke Anderssons nya band (f.d Hellacopters) och gästande Dregen (älskling). Också jääävligt bra, jävligt tigth. Förstår dock inte varför som heter som dom heter. Jag tänker på typ techno. Men icke. Höjdpunkt!
Johnossi: Helt ok, tycker inte om det här bandet speciellt mycket alls egentligen. Vi låg mest i gräset och slötittade i brist på annat. Visst, dom har bra låtar, men saknar utstrålning och sångaren sjunger som en jävla kratta. Ni sumpade sista chansen så att säga.
Pernilla Andersson: En av Sveriges vackraste kvinnor och att hon är gift med Sveriges snyggaste man gör mig lite svartis. Men satan vad vackert det var. Grymt! Intim, mysig spelning.
D-A-D: Disneyland After Dark (?!). Ett gäng danska fyllon som försökte framföra nåt som liknade musik. Vet inte. är tydligen bättre på platta påstår pappa, men jag vet inte. Dåligt.
Jävligt trötta.
Europe: Haha. Rockens dansband kom vi fram till. Har aldrig gillat dom och jag gör det inte nu heller. Men pappa fick sig en nostalgitripp och vi andra skrattade mest.
Khoma: Absolut inget vi tänkt kolla, hade aldrig hört talas om bandet, men dom spelade på den goaste lilla scenen vid en liten park så vi gick dit för att kunna sitta och vila fötterna. Så blev det inte, sjuuukt bra! Lite mjuk rock, typ. Bra skit.
The Hives: GRYYYYMT! Helt jävla skadade. Och folk, folk, folk. Miljoner med männsikor och stämningen var galen.
Patti Smith: Nån utdöende f.d jävligt stor. Hon var bland det fulaste jag nånsin sett, men hennes utstrålning var enorm. Sjukt bra, och väldigt, väldigt vackert.
Lily Allen: Hade vi inte heller tänkt kolla på. Men vi ville ha nånstans att sova lite, men så blev det inte. Hon var fan bra. Gillar hennes attityd mer än musiken, iofs. Men, förvånansvärt bra.
Billy Talent: Också bra. Lite väl "hej vi försöker vara hårdast i världen men vi lyckas inte" och lite väl mycket "sweden has the most beutiful girls in the wooooorld" jag menar, kom igen. Dra nåt nytt. Men en del goa låtar. Bra tryck.
Utsikten från stället vi bodde på. Sjukt fint ställe!
Kent: Det utan tvekan bästa. Dom spelade M. Det säger allt. Jag fick ett totalt bryt, jag grät så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Inga ord krävs. Och jag har aldrig sett så mycket folk på ett och samma ställe.
Josh Homme (Queens of the stone age)
Dave Grohl (Nirvana, Foo Fighters)
John Paul Jones (Led Zeppelin)
Äckligt bra. Men vad annars av detta gäng människor?
Eddie Cotton: Blues/Jazz (whatever, vet inte skillnaden) men tigth var det. Och trummisen var helt jävla galen, även om vi inte fick det på kort.
Alice in chains: Tungt som fan. Och bra. Men alla låtar lät likadant för mig, inte riktigt min typ av musik. Men, ja, tungt.
Melissa Horn: Väldigt, väldigt vackert. Låter tyvärr precis som i studion. Våga göra nåt snyggt livearrangemang istället så skulle du lyfta ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar